Hemolys eller trasiga röda blodkroppar är den vanligaste orsaken till att blodprover anses vara olämpliga för analys. Varje år tas miljardtals blodprover globalt som är hemolyskänsliga samtidigt som majoriteten av alla kritiska medicinska beslut grundas på resultat från blodprovsanalyser. Hemolys upptäcks i regel på centrala laboratorier och då meddelas beställaren att denne måste ta om blodprovet. Uteblivna eller felaktiga provsvar kan leda till försenade eller felaktiga medicinska beslut vilket leder till ökade risker för patienter, längre ledtider och högre kostnader. Det bidrar också till ineffektiva arbetsprocesser och ökad belastning på vårdpersonalen.
För patientnära analyser såsom exempelvis blodgasanalyser släpps resultat utan kontroll för hemolys. Samtidigt finns vetenskapliga bevis för att en stor mängd blodprov är hemolyserade och att hemolys förändrar analysresultaten för viktiga analyter. Analyssvaren kan exempelvis vara falskt normala, medan de faktiska värdena är helt andra. Det kan leda till utebliven, felaktig eller fördröjd vård för patienter med akuta tillstånd.
För vissa patientgrupper är intravaskulär hemolys ett viktigt problem som kan leda till komplikationer, och som måste upptäckas och behandlas.
Hemchecks verksamhet bygger på konceptet Helge. Konceptet består av tre olika engångstester, s-Test och bgs-Test för blodprover i blodgassprutor och v-Test för blodprover i vakuumrör samt en gemensam avläsare som snabbt och enkelt ger svar på om blodprovet är hemolyserat eller inte. En tillhörande skärm kan kopplas till avläsaren för att få ut kvantitativa värden på mängden fritt hemoglobin. Syftet är att direkt vid provtagningstillfället och med laboratoriekvalitet identifiera hemolyserade blodprover (point-of-care) eller kvantifiera mängden fritt hemoglobin i blodet. Utvecklingen av Hemchecks test sträcker sig flera år tillbaka och är sprungen ur tankar på behov, innovation och användarvänlighet. Konceptet är CE-märkt and patenterat.
Engångstesterna fungerar genom att en liten mängd helblod går in i engångstestet där plasma eller serum separeras. Engångstestet placeras i avläsaren, som inom några sekunder läser av och signalerar om blodprovet är hemolyserat eller inte, och om den tillhörande skärmen är ansluten till läsaren kommer den att ge ett kvantitativt värde på mängden fritt hemoglobin (fHb) i blodprovet.
Teknisk beskrivning: Engångstestet för provrör är ett cylinderformat plasthus med avläsningsfönster anpassat för den digitala avläsaren. Korken på provröret behöver inte öppnas, engångstestet aktiveras genom att en nål tränger in genom korken på provsröret. Ett nålskydd skyddar användaren.
Dagens instrument för blodgasanalys saknar tekniska förutsättningar för att upptäcka hemolyserade blodprover, även om resultaten påverkas av hemolys. Syftet med engångstesterna är att erbjuda vården en möjlighet till förbättrad säkerhet vid blodgasanalyser och med samma kvalitet som analyser utförda på laboratorier, fast snabbare och enklare.
Teknisk beskrivning: Engångstesterna för blodgassprutor har ett avläsningsfönster anpassat för den digitala avläsaren. Blodgassprutan placeras i en öppning på testets ovansida och en liten mängd helblod dispenseras in i testet för att sedan placeras i avläsaren. Skillnaden mellan s-Test och bgs-Test är att bgs-Test har några ytterligare funktioner som att det kan ta emot mer blodvolym, fungera som ett lufttätt lock och även tillåta ventilation av blodgassprutan.
För enkel och användarvänlig avläsning av engångstesterna (s-, bgs- och v-Test) finns en gemensam avläsare som genom ett enkelt knapptryck ger användaren svar på om blodprovet är hemolyserat eller inte.
När avläsaren aktiverats genom en knapptryckning bedöms engångstestet, därefter utförs en fotometrisk analys av plasma/serum. Svaret kommuniceras genom en röd och en grön lampa. Med tillbehörsskärmen ansluten visas kvantitativa värden för fHb.
Avläsaren är mobil och lätt att hålla ren, den ryms med enkelhet på en stickvagn eller bredvid ett blodgasinstrument. Från att ett blodprov skickats till laboratoriet för hemolyskontroll till att provtagaren fått sitt provsvar tar i dag cirka en timme, samma kontroll gör läsaren direkt vid patienten på några sekunder vilket öppnar upp nya möjligheter att bedöma blodprovers kvalitet samt att hjälpa till vid diagnosticering av patienter.
M. J. Hallworth, ”The 70% claim: what is the evidence base?,” Annals of Clinical Biochemistry, vol. 48, pp. 487 -488, 2011.
P. Bonini, M. Plebani, F. Ceriotti and F. Rubboli, ”Errors in Laboratory Medicine,” Clinical Chemistry, vol. 48, no. 5, pp. 691-698, 2002.
P. Carraro and M. Plebani, ”Errors in a Stat Laboratory: Types and Frequencies 10 Years Later,” Clinical Chemistry, vol. 53, no. 7, pp. 1338-1342, 2007.
R. Mozzi, A. Carnevale, C. Valente, A. Dolci and M. Panteghini, ”Recording, monitoring, and managing pre-analytical issues in a metropolitan university hospital,” Biochimica Clinica, vol. 37, no. 2, pp. 95-99, 2013.
G. Lippi, N. Blanckaert, P. Bonini, S. Green, S. Kitchen, V. Palicka, A. J. Vassault and M. Plebani, ”Haemolysis: an over view of the leading cause of unsuitable specimens in clinical laboratories,” Clin Chem Lab Med, vol. 46, no. 6, pp. 764 -772, 2008.
G. Lippi and G. C. Guidi, ”Risk management in the preanalytical phase of laboratory testing,” Clin Chem Lab Med, vol. 45, no . 6, pp. 720-727, 2007.
Worlds Health Organistation, ”Use of Anticoagulants in Diagnostic Laboratory Investigations,” Worlds Health Organistation, Ge neva, 2002.