Se vår film

”Hemolys är en viktig fråga för akutmottagningar. Att snabbt kunna upptäcka hemolys förbättrar patientvården avsevärt och minskar vår arbetsbelastning”


Problemet – Hemolys

Hemolys eller trasiga röda blodkroppar är den vanligaste orsaken till att blodprover anses vara olämpliga för analys. Varje år tas miljardtals blodprover globalt som är hemolyskänsliga samtidigt som majoriteten av alla medicinska beslut grundas på resultat från blodprovsanalyser. Uteblivna eller felaktiga provsvar kan leda till försenade eller felaktiga medicinska beslut vilket leder till ökade risker för patienter, längre ledtider och högre kostnader. Det bidrar också till ineffektiva arbetsprocesser och ökad belastning på vårdpersonalen.

För patientnära analyser såsom exempelvis blodgasanalyser släpps resultat utan kontroll för hemolys. Samtidigt finns vetenskapliga bevis för att en stor mängd blodprov är hemolyserade och att hemolys förändrar analysresultaten för viktiga analyter. Analyssvaren kan exempelvis vara falskt normala, medan de faktiska värdena är helt andra. Det kan leda till utebliven, felaktig eller fördröjd vård för patienter med akuta tillstånd.

Med Hemchecks unika metod för att direkt vid provtagningen identifiera hemolyserade blodprover i blodgassprutor kan risken för fördröjda eller felaktiga beslut påverkas. Efter år av forskning har Hemcheck nu lanserat en CE-märkt produkt, där blodprov blodgassprutor kan testas på ett par sekunder med hjälp av ett engångstest och en avläsare. Detta är ett enkelt sätt att säkerställa att blodproven faktiskt går att analysera korrekt, och det kommer säkert att komma andra lösningar framöver.

Produktkonceptet

Hemchecks verksamhet bygger på konceptet Helge. Konceptet består av två olika engångstester, s-Test för blodgassprutor och v-Test för vakuumrör samt en gemensam avläsare som snabbt och enkelt ger svar på om blodprovet är hemolyserat eller inte. Syftet är att direkt vid provtagningstillfället och med laboratoriekvalitet identifiera och direkt kassera hemolyserade blodprover (point-of-care). Utvecklingen av Hemchecks test sträcker sig flera år tillbaka och är sprungen ur tankar på behov, innovation och användarvänlighet. Konceptet är CE-märkt.

Så här fungerar Helge

Engångstesterna fungerar genom att en liten mängd helblod går in i engångstestet där plasma och serum separeras. Engångstestet placeras i avläsaren, som inom några sekunder läser av och signalerar om blodprovet är hemolyserat eller inte.

v-Test – engångstest för provrör

Teknisk beskrivning: Engångstestet för provrör är ett cylinderformat plasthus med avläsningsfönster anpassat för den digitala avläsaren. Korken på provröret behöver inte öppnas, engångstestet aktiveras genom att en nål tränger in i blodprovskorken. Ett nålskydd skyddar användaren.

s-Test – engångstest för blodgasspruta

Dagens instrument för blodgasanalys saknar tekniska förutsättningar för att upptäcka hemolyserade blodprover. Syftet med engångstestet är att erbjuda vården en möjlighet till förbättrad säkerhet vid blodgasanalyser och med samma kvalitet som analyser utförda på laboratorier, fast snabbare och enklare.
Teknisk beskrivning: Engångstestet för blodgassprutor har ett avläsningsfönster anpassat för den digitala avläsaren. Blodgassprutan placeras i en öppning på brickans ovansida och en liten mängd helblod dispenseras in i testet för att sedan placeras i avläsaren.

En gemensam avläsare

För enkel och användarvänlig avläsning av engångstesterna (s- och v-Test)  finns en gemensam avläsare som genom ett enkelt knapptryck ger användaren svar på om blodprovet är hemolyserat eller inte.

När avläsaren aktiverats genom en knapptryckning bedöms engångstestet, därefter utförs en fotometrisk analys av plasma/serum. Svaret kommuniceras genom en röd och en grön lampa.

Avläsaren är mobil och lätt att hålla ren, den ryms med enkelhet på en stickvagn eller bredvid ett blodgasinstrument. Från att ett blodprov skickats till laboratoriet för hemolyskontroll till att provtagaren fått sitt provsvar tar i dag cirka en timme, samma kontroll gör Helge direkt vid patienten på några sekunder vilket öppnar upp nya möjligheter att bedöma blodprovers kvalitet.

Referenser

M. J. Hallworth, ”The 70% claim: what is the evidence base?,” Annals of Clinical Biochemistry, vol. 48, pp. 487 -488, 2011.

P. Bonini, M. Plebani, F. Ceriotti and F. Rubboli, ”Errors in Laboratory Medicine,” Clinical Chemistry, vol. 48, no. 5, pp. 691-698, 2002.

P. Carraro and M. Plebani, ”Errors in a Stat Laboratory: Types and Frequencies 10 Years Later,” Clinical Chemistry, vol. 53, no. 7, pp. 1338-1342, 2007.

R. Mozzi, A. Carnevale, C. Valente, A. Dolci and M. Panteghini, ”Recording, monitoring, and managing pre-analytical issues in a metropolitan university hospital,” Biochimica Clinica, vol. 37, no. 2, pp. 95-99, 2013.

G. Lippi, N. Blanckaert, P. Bonini, S. Green, S. Kitchen, V. Palicka, A. J. Vassault and M. Plebani, ”Haemolysis: an over view of the leading cause of unsuitable specimens in clinical laboratories,” Clin Chem Lab Med, vol. 46, no. 6, pp. 764 -772, 2008.

G. Lippi and G. C. Guidi, ”Risk management in the preanalytical phase of laboratory testing,” Clin Chem Lab Med, vol. 45, no . 6, pp. 720-727, 2007.

Worlds Health Organistation, ”Use of Anticoagulants in Diagnostic Laboratory Investigations,” Worlds Health Organistation, Ge neva, 2002.